Två personer som man knappast vill ha ögonkontakt med sitter ju såklart på det tre timmar försenade tåget. Folk ville ut och röka, en unge sprang runt och skrek hans mor började grina till maken i mobilen. En wierd brud bredvid mig försöker desperat att verka cool med att sucka varje gång den stackars konduktören som såg lika ledsen ut varje gång, meddelar att vi får vänta liite till. Och jag sitter där och undviker att kolla åt båda hållen då ögonkontakten hotar, och läser min svenska läxa som jag ska vara klar med om två veckor! SJ kan dra åt helvete helt enkelt. Jag var inte stressad eller hade någon som helst tid att passa  men vem fan vill sitta själv på ett tåg som står still i två timmar?Fast underhållande var det, att sitta och lyssna på folk när dom gnällde med personer de aldrig sett förut. Och jag låtsades lyssna på musik och läste min lilla svenskaläxa så ingen kunde börja gnälla md mig. Det är iaf en bok som heter Hjärtans Fröjd. Och den är som en film fast filmen återspelas i huvudpersonens skalle. En jävligt bra bok att läsa när man är fast i Dingtuna! Dagen har i stortsätt varit jävligt stressande, men esteterna gör mig alltid på gott humör så jag ser fram emot imorrn då vi har en massa teater på eftermiddagen. We are family tyyyp och det känns som att de här tre åren kommer bli fantastiska! Åh jag älskar att använda sådana starka ord.
Nu är jag väldigt trött och tänker läsa ut boken med hjälp av lite a day to remember i bakrunden.