Det är sant, det var en jävligt svag länk man tryckte på. Vi var jävligt fina du och jag. Det tog tid, jag har mognat och den där glädjen kommer vara svår att hitta i framtiden. När man sett och upptäckt världen lite inser man vilket misstag man gjorde då. Åh det finns så mycket jag vill säga dig men du skulle knappast ens orkat lyssna eftersom du inte ens klarar av att kolla på mig.

Nu ska jag sluta vara så jävla emo. Okej, skolan var okej, åkte hem och var med sötaste Lobo.Vi låg i min säng och snackade i timmar som på de gamla goda tiderna, saknar dom sjukt mkt! När hon dragit såg jag på idol, sjöng lite framför spegeln och nu ligger jag här helt körd. Västerås is killing me!

Saknar stunderna då alla var sams, då det verkligen kändes som om vi var en enda stor familj. Då vi skrattade tills vi grät, vi gjorde så mycket ihop, vad fan hände?


Minns ni?