har just spenderat två timmar framför how i meet your mother, om inte mer!
Jag satt och kollade, käkade vinägerchips och började tänka. Vafan har man onenightstands för?!
Visst man kanske inte vill dela saliv med samma människa hela tiden, men efter ett tag så vill man ha det där igen. Och belive me på senaste tid har jag varit i för många grabbars käftar. Jag blir nästan äcklad av mig själv! När under hela den tiden så tänker jag på en och samma person. Men nu börjar jag tveka. Jag är trött på dethär men ännu mera trött på att ha dig bosatt i mitt huvud hela tiden, när jag själv är medveten om att det aldrig kommer hända. Kanske det är dags att ge upp?

Fortsätta på dethär sättet tills någon kanske vill ha något mer? Alltså nu har jag provat att leva singel livet ett tag och jag saknar hemmakvällarna, bara sitta och spela Guitar hero, sitta i pyjamas hela dagarna. Bre äckliga mackor tillsammans, gå ut och gå och verkligen snacka om vad fan som helst. Få massa aaaw-blickar av gamla tanter och gubbar, fan ge mig det! I need a boyfriend!

En oskuld
en utan några snygga tjejkompisar
en som får mig att skratta varje fucking minut
en som bara har ögon för mig
en som vill döda zombies på Xboxet med mig
en som klarar av mina hårda spellistor på spotify
en som avgudar min personlighet
en som stöttar mig i allt jag gör
en som alltid vill vara uppe sent med mig
en som bara älskar mig
en som
en som
du..